tisdag 23 februari 2010

Sagan om den lilla farbrorn...

Det var en gång en liten, söt gammal farbror som hette Axel och han bodde i det mest rara lilla torp man kan tänka sig. Axel var född och uppvuxen i det lilla torpet och under hela sitt liv arbetade han som trädgårds-mästare vid en stor herrgård i närheten. I sin ungdoms dagar förälskade han sig i herremannens dotter och kärleken var besvarad. Herremannen förbjöd de unga tu att träffas så all den kärlek som Axel närde till den unga flickan plöjde han i stället ned i sin lilla trädgård. Axel förblev sin käresta trogen genom hela livet. Han gifte sig aldrig utan levde som ungkarl hela sitt liv. Trädgården blev fantastiskt vacker med sina prunkande, ståtliga perennrabatter, köksträdgård och jordgubbsland.

♥♥♥
Många vackra barndomsminnen har jag från mina sommarbesök hos Axel där jag fick äta så många jordgubbar jag ville, dricka Jaffa och äta grisar. Han var mig så kär och under en period i mitt liv var han även min låtsasmorfar som jag skrev brev till. För en liten tid sedan kom jag att tänka på Axel och jag blev så ledsen över att jag inte har något litet minnesföremål från honom och hans vackra lilla torp. Det har passerat mer än tio år sedan han lämnade denna värld för att vandra vidare till nästa.

♥♥♥

Några dagar efter mina sorgsna tankar var jag på besök hos min kära mormor, kusin till Axel. Mormor är pigg och vaken men hennes fysiska hälsa är inte den bästa så vid besöken där hjälper jag alltid till. När jag rotade runt i kökslådorna på jakt efter en sax föll min blick på den lilla, gamla brödnaggen. Mormor som vet att jag älskar gamla föremål frågade mig snabbt om jag ville ha naggen. Jag blev förstås stormförtjust och sade att jag gärna ville ha den då den kommer i från hennes barndomshem.

♥♥♥

Mormor svarade då att det gjorde den inte alls utan ( håll i er nu...) naggen kom från Axels lilla stuga! Naggen är över hundra år och Axel använde den varje vecka när han bakade bröd. Tänk bara ett par dagar innan hade jag varit ledsen och tänkt på Axel och nästa dag så håller jag hans nagg i min hand! Min hand i hans och plötsligt kändes han inte alls långt borta. Naggen har nu en hedersplats i min tallrikshylla och jag är så glad över min fina gåva!

Önskar alla som kikar förbi en fin onsdag!

Posted by Picasa

20 kommentarer:

Marie - Systrarna sa...

Men du! Du skriver så rörande idag, om det fanns en award på dagens bästa blogginlägg - så vill jag överlämna den till dig!
Stooor kram till dig!
/Marie

Ida sa...

=) Det där var mysigt att läsa. Tänk vad mycket fint man förknippar vissa människor med. Minnen som ingen kan ta ifrån en och som är lyckliga. Så härligt att du fick en minnessak till slut (och fin var den ju också)

Ha det så gott.
kram Ida

Ett Vitare Hem sa...

Åh blev ju alldeles tårögd när jag läste ditt inlägg, så kul att naggen var efter honom, det var nog en liten hälsning från honom....
Ha en fin dag!
Kramis/LenaS

OlgaA sa...

Jag tycker att det är ren lycka för barn att kunna träffa i sin barndom goda människor1 det betyder så mycket för framtiden, tycker jag!
Så skönt att du hade farbror Axel i ditt liv! :)

Och naggen var ju finast!

kram Olg@

Cajsas Rum - Trottinglady sa...

Men, jag ryser av känslan av din lycka! Livet är helt otroligt!
Vilken fin berättelse deet blev!
Ha en bra dag önskar jag från norr där solen lyser in i mitt rum
Carin

vardagsvitt sa...

Vilken vacker berättelse och jag får det åter igen bekräftat att tankar och önskningar blir verklighet bara man sätter ord på dem!
ALLT har en mening!!
Jag gläds med dig och ditt fina minne av Axel!!
KRAM♥ Marith

Feeah Faerie sa...

Jag älskar den här historien!

Norregård sa...

Vad rörande Anna-Lena!
Underbar historia, vilka underbara minnen! Underbart litet torp;o)
Ha det bäst!!

Kram Kram Malin

Ingmarie sa...

Fullständigt underbar berättelse!Visst är det väl så att verkligheten oftast överftäffar dikten.....Tror nog att Axel ser att hans brödnagg hamnat rätt!

Kramen till dig från mig

Lyckoslanten sa...

Vilken gripande historia och så fint att du har ett minne av Axel. Och, oj vilken trädgård han hade! ♥

Änglarnas hus sa...

Hallojsan vännen!

Du är en riktig skribent du..en sån fin historia!!
Vad kul att du fick naggen av mormor..så roligt med minnesföremål..nu kommer du tänka på honom varje gång du bakar bröd!

Ha det så bra!!
Kramis Sanne!

Louise sa...

Det var en härlig historia vi fick ta del av! Tack för ditt fina inlägg!

Livet på Berget sa...

Vilken fantastisk historia och självklart så kände han dina tankar och såg till att du fick det du önskade. Så är det!
Kram på dig!
/Sara

Anonym sa...

Så fint och känslosamt du berättar om Axel, jag kommer på mig med att få en tår i ögat men en hugg i magen för mina tankar gick direkt till min mormor som jag saknar så mycket.
Vilken lycka eller omen egentligen ska man väl säga om den fina naggen.

Kram Pernilla

Lycka är ~ Onnea on sa...

Så fint du skriver.
När man minst anar kan nåt fint hända.
Så fin nagg och ett vackert minne.
~Marita~

Syster Yster sa...

Tack för fin läsning. Så fint med minnessaker då fortsätter personen att leva vidare.

Kramar
Anette

Vitt hus med svarta knutar sa...

Vilken härlig berättelse, det är så jag ryser. Nu har du en fin minnessak från din kära farbror Axel. Sen har du alla fina sommarminnen oxå.
Kram,
Regina

ETT RÖTT MONOGRAM sa...

Vilken underbar berättelse, man ser Axel framför sig. Och du som hoppar runt i hans fina trädgård, fina minnen du har där. Och att din mormor hade naggen, jag tror på ödet och den var menad till dig.
Härlig läsning på en fredagsmorgon, tack Anna-Lena.
Ha en fin helg
Goa kramen
AnnaMaria

Anna-Leena sa...

Vilken härlig historia.

Trevlig kväll
Kram Anna-Leena

Viveka i Bläckhornet sa...

Men vilken gripande berättelse! Så fint! Kändes liksom att det var meningen att du skulle ha den där gåvan som tillhört honom.

Roligt att ha så fina minnen om en annan människa.

Kram Viveka