
(Hugo 4 år)
Veckans tisdags-sanning är av lite annorlunda slag. I torsdags förra veckan blev min kära gamla mormor akut sjuk och under ett dygn svävade hon mellan liv och död. Tack vare akut-teamets rådiga ingripande är hon vid livet idag. Man har ju alltid läst att äldre människor är infektionskänsliga och sköra och det fick vi verkligen erfara. Mormor fick hjärtsvikt på grund av en urinvägsinfektion och blev snabbt dålig. När hon kom till akuten var hennes puls väldigt låg, 18 slag/min och läkarna opererade snabbt in en tillfällig pace-maker via ljumsken. Dagen efter operationen låg hon på en intensiv avdelning och fick ypperlig vård. En dag senare var hon så pigg att hon fick åka tillbaka till sitt vårdboende igen.
♥♥♥
Sådana här händelser väcker mycket tankar och funderingar. Hur viktigt det är att leva i nuet, att vårda det man har, att vi trots allt har en väldigt bra sjukvård här i landet ( i stort sett även fast det finns brister), en enorm känsla av tacksamhet, mot personalen på vårdboendet som beställde ambulans och till sjukhuspersonalen som mottog mormor så professionellt och sist men inte minst en djup känsla av ödmjukhet inför livet.
♥♥
Små tankeställare gör att vi stannar upp och reflekterar över livet och dess gåvor. Jag önskar att jag kunde vidmakthålla denna känsla än mer i min vardag. Tänk att jag får ta del av denna fantastiska värld, varje dag är ett nytt oskrivet blad och året bjuder dessutom med oss på en långresa runt solen. Jag ska bli bättre på det här, känna mer glädje och vara mer närvarande i stunden! Det ska bli mitt livsmotto! Så det så!
♥