Väggord

Under en väldigt lååååång tid har jag haft en stort väggord liggande hemma. Tanken var att jag skulle hänga upp det i sovrummet men jag kom mig aldrig för.

För att skingra mina tankar och försöka bli lite inspirerad till att göra om hemma gav jag mig i lag med väggordet idag. Otålig som jag är kastar jag mig ofta in saker lite för fort. Jag upptäckte ganska snart att det var knepigare än jag trodde att montera väggord. Hittade dock en bra liten monteringsanvisning på youtube, så nu struntar jag att väggord förmodligen är helt ute och sätter nog upp  över fönsterpartiet i vardagsrummet.

Anledningen till att jag behöver skingra mina tankar är att jag igår fick reda på något som jag blev väldigt deppig över. Byns kommunalråd har lyssnat på massa boendeprotester kring Johansson-villorna och därför ändrat sig kring deras tilltänkta placering. Beslutet innebär att jag i framtiden inte längre kommer att blicka ut över Steninges vackra kulturlandskap utan i stället kommer jag att se 50 småhus och som inte det vore nog, jag/vi kommer bo nära en byggarbetsplats under tre år. Jippi!

Den här platsen är mig så kär. Mina älskade föräldrar som inte är i livet längre byggde huset som vi bor i. Efter att vi fick Maja och blev lite trångbodda letade vi med ljus och lykta efter ett större hus utan framgång. Till sist fattade vi beslutet att bygga ut eftersom vi trivdes så bra med vårt läge, lantligt men ändå i samhället. Jag får trösta mig med att jag troligtvis får njuta av utsikten ett år till, men jag vill också tillägga att jag inte kommer att ge mig utan kamp! Det måste finnas en bättre placering, närmare Steningehöjden exempelvis. Nu ska jag försöka göra lite vårfint i vardagsrummet, köpa lite nya blommor kanske, det borde jag unna mig! Choklad ska också vara bra mot depression har jag hört.

Önskar alla som kikar in här en härlig vecka!

♥♥♥

Hemma igen efter ett intensivt dygn på akuten och Astrid Lindgrens barnsjukhus. Det var vår Simon som fick väldigt ont i magen häromdagen och vi befarade att han fått blindtarmsinflammation. Som tur var fallet inte så men han hade någon form av inflammation och ev. något som kallas för körtelmage.

♥♥

Det var så synd om honom på akuten. Särskilt sent på kvällen då han var trött och somnade och jag fick väcka honom om vartannat, ca 8 gånger, för olika undersökningar och provtagningar. Det var ren tortyr. Han grät och var helt förstörd och det var väldigt svårt att få honom lugn igen.  Efter mycket om och men fick vi komma till en vårdavdelning kl. 1 på natten. Det var som att komma till himmelriket efter de jobbiga timmarna på akuten. Därför blir det idag ett inlägg med lite vackra ranunklar, blommor till alla tappra kämpare inom sjukvården som gör så mycket gott trots den hårt pressade arbetssituationen. Det finns nog ingen arbetskår som jag beundrar mer.  All heder åt er!

Nu ser jag fram emot en lugn och skön helg tillsammans med min familj!

En mysig fredag önskar jag alla som kikar förbi!

♥♥♥

Bye bye tomtar?

Idag borde jag:

-städa ut det sista vi har kvar av julen, lite tidigt, jag vet, men nu är jag less.

-byta lakan i sängarna. Finns det en härligare känsla än att krypa ned i en nybäddad säng.

- vattna alla blommorna.

-skriva barnens scheman.

-tvätta kläder.

-förbereda mig inför arbetsveckan.

Eller så struntar jag i allt, slappar i soffan, läser smurfböcker med barnen, låter huset sjangsera ( alt. stavning changera, chansera enligt språkbanken) och njuter av min sista lediga dag. Eller så kan jag göra en variant av mini-fixa rummet med Simon, färgen är inköpt och roller finns säkert i garaget. Hmmm... märks det att jag har lite lätt bloggtorka? Lite nya projekt kan säkert råda bot på det.

Vad ska ni hitta på för skoj en vacker söndag som denna?

♥♥♥

Tisdags-sanning!

Härliga tisdag och dags för nya tisdagssanningar.

1. Idag har jag gjort mitt livs första Powerpoint ( jag vet, pinsamt!). Uppgiften om en pedagogisk modell som ska redovisas vid universitet i december är nästan klar. Det hade ju varit ännu mer pinsamt att komma dit med lite gamla overheadbilder och stenciler.

2. Jag har hoppat över lunchen och påbörjat målningen av det gamla slagbordet. Vem behöver lunch när man är hög på ångor från linolja?

3. Den här sanningen är inte bra. Jag har bortprioriterat min egen hälsa till förmån för studier och målning. Röntgen av mitt onda knä får bli en annan dag.

4. Min fjärde sanning är dock bättre. Jag har varit duktig och bokat in en tid för röntgen på måndag!

Vad har du för tisdags-sanning!?!

♥♥♥

Ps. Vad tror ni om att jag målar benen på slagbordet en gång till och därefter patinerar skivan lite? Jag tänker mig ett utseende ungefär som på skrivbordet på bilden nedan.

På köksbänken...

Finns det något härligare en färska kryddor i matlagningen? Det blir liksom pricken över i. Under två månaders tid har jag kämpat med kosten och försöker att gå ned i vikt. Första månaden tappade jag ganska många kilon men nu har det stått still ganska länge, det gäller att härda ut!

För tillfället hör salladen Chevré Chaud till mina absoluta favoriter. Skulle lätt kunna äta en sådan varje dag!

♥♥♥

Just nu sitter jag och våndas lite. Det kom ett filmteam till vår skola idag och jag och min elevgrupp filmades. Klipp från filmningen kommer så småningom att visas på ett event för alla kommunens lärare. Efter att lektionen var över ville teamet att jag skulle svara på några frågor och nu sitter jag och grubblar på vad jag sa och vad jag inte sa... Jag menar hur klok är man efter ett lektionspass, utan längre förberedelser. Mina elever var i vilket fall som helst väldigt duktiga och jag hoppas verkligen att de klipper in några kommentarer från vad de sa. Mina elever är ju nyanlända i Sverige och kan inte så mycket svenska. En gosse svarade så här på frågan vad som är bäst med vår skola:

"Vi har fina lärare. Jag älskar Norrbackaskolan!"

Tror ni att fröken blev tårögd... Det är sådan kommentarer som gör mitt arbete till världens bästa!

♥

Vergilius var en...

klok man som föddes 70 år före Kr. Han myntade nämligen uttrycket: "De som tror att de kan, de kan! Jag har haft en intensiv men rolig vecka tillsammans med mina elever och jag har haft stunder då jag känt en enorm glädje. Glädjen beror på små framsteg som egentligen är enorma i en människas liv, att få tilltro till sig själv, att tro på sig själv och att inse att man kan.

Föreställ dig att är 12 år, du aldrig lärt dig läsa, du har flyttat till ett främmande land med en annan kultur där du inte kan språket, du har lärt dig 8 bokstäver och lyckas på egen hand läsa ut långa ord! Jag saknar ord för den glädje jag känner! Minnen från de här dagarna kommer jag att leva på länge!

"De som tror att de kan, kan!"

Vergilius (70 f Kr) via drömmar av silver

En härlig fredag önskar jag alla som

har vägarna förbi!

♥♥♥

Tänd ett ljus...

Tänd ett ljus och låt det brinna,

låt aldrig hoppet försvinna

det är mörkt nu men det blir ljusare igen

Tänd ett ljus för allt du tror på,

för den här planeten du bor på,

tänd ett ljus för jordens barn.

Idag är jag uppgiven. Går inte in på några detaljer då det handlar om kommunal verksamhet men jag kan säga så mycket som så att det hela rör sig om ekonomi. Hur ska vi kunna få världens bästa skola då vi inte ens kan köpa in basläromedel? Miljontals kronor skänker vi i bistånd men hur tar vi hand om våra flyktingar som kommer hit...

♥

Vissa minnen kommer man alltid att bära med sig

I afton kommer lite bilder från vår utbyggnad från ett annat håll. Bråte och skrot finns fortfarande kvar så bilderna blir inte de bästa, tyvärr. Hoppas att solnedgångsljuset slätar ut det...

Maken och kära svärfar har i sommar byggt ett trädäck som löper samman med vår veranda.

Verandan skymtar i den bortre delen av den här bilden.

Den här delen av utbyggnaden gränsar mot allmänning och jag hoppas att det dröjer många år innan de bygger fler hus här.

I afton har jag suttit och funderat över vilket fantastiskt arbete jag har. Jag kommer alltid att bära med mig ett minne från den här dagen och det är bilden av en flicka som stolt visade upp att hon lärt sig simma i somras. Nu undrar ni vad det är för speciellt med det? Jo, den här flickan är 12 år gammal och tidigare i våras när hon kom till Sverige från ett afrikanskt land kunde hon inte simma alls. Det brukar inte vara lätt att lära sig när man är lite äldre. Hon måste ha kämpat något enormt den här sommaren. Om jag bara kunde förmedla glädjen i hennes glittrande ögon så skulle ni alla förstå vad jag menar. Vilken LYCKA! Sådana dagar har jag världens bästa jobb! Jag vill också tillägga att samma flicka (helt otränad) placerade sig som nummer 5 av 300 på vår skoljogg., inte illa! Vilken spirit!

En skön vecka önskar jag alla som hälsar på!

♥

Hur är det möjligt...

att lyckas med det omöjliga? Ja, nu blir ni säkert allt lite nyfikna på vad jag har gjort idag. Och jag har faktiskt frågat mig själv gång på gång hur det egentligen gick till. Det är nog bara jag som kan vara så här klantig. Storyn går så här: Trötta mamman med sprängande huvudvärk hann inte uträtta behoven på arbetet innan hon hämtade barnen. Väl hemma höll hela blåsan på att spricka och kära mor kastar sig ned på toaletten. När hon sedan ställer sig upp och spolar hörs ett lätt klirr i toaletten och där försvann de... nycklar med nyckelband och allt. Hinner tänka att de spolas säkert inte ned men i det här fallet vann centrifugalkraften över dragningskraften och tyngdlagen. Nycklarna försvinner ned genom avloppet. Maximal otur! Här inträder ett stadium av självförnekelse... det var nog inte nycklarna. Det var nog något annat som klirrade mot toastolen. Vänder därefter upp och ned på hela huset utan att hitta dem. Men, det här var väl inte så farligt tänker ni nu men då har jag inte berättat att det var mina jobbnycklar som jag spolade ned! Nu våndas jag lite, tur att man ligger lite gott till hos vaktmästaren...men inte så länge till kanske?!? Han kommer nog att få sig ett gott skratt åt min historia i morgon. Hoppas det i alla fall!

Nu ska jag gosa med mina små busar och försöka förtränga dagens incident.
Det är ju trots allt som Karlsson skulle ha sagt: "En världslig sak!"

♥