fredag 6 november 2009

Veckans goda gärning eller...

du kan kalla mig för rullatorstickan. Ja, så sa han. Den stackars äldre, alkoholiserade mannen som jag hjälpte idag utanför en affär i samhället där jag bor. Rullatorstickan hade ramlat och vid fallet slagit sitt huvud och det blödde ganska ymnigt när jag kom förbi. Några rara äldre människor hade larmat 112 men visste inte riktigt mer vad de skulle göra. Jag tog hand om honom så gott jag kunde och försökte att hålla honom varm med min jacka samtidigt som jag klappade honom och försökte tala lugnande. Jag försökte också att stoppa blödningen så gott jag kunde med några näsdukar som jag hade i min väska. Det dök även upp några andra trevliga kvinnor som hjälpte till. De gav mig en plastpåse som jag lade min sjal i så att rullatorstickan fick en liten kudde under sitt blodiga huvud. Vi fick vänta på ambulans i ca 45 minuter och under tiden gjorde vi som var där vårt bästa för att hålla honom lugn. Han blev ganska trött efter en stund och jag trodde nästan att han skulle somna och det är ju inte bra om man har fått hjärnskakning så jag ansträngde mig till mitt yttersta för att hålla honom vaken genom samtal. Under konversationen som utspelade sig fick jag veta att han dessutom var bostadslös. Det var så synd om honom. När ambulansen äntligen kom uppstod lite problem för de kunde inte ta med sig Stickans rullator och den var han väldigt rädd om. Ambulanspersonalen sade att det skulle ordna sig på något vis.

Flera av de äldre damerna sade till mig att jag gjort ett jättebra arbete och att jag skulle gå hem och känna mig stolt i kväll. Jag vet att jag gjorde något bra idag. Läkaren som också kom förbi bekräftade det med men trots det känner jag mig mest ledsen och bedrövad. Rullatorstickan är bara Stickan nu och jag lovade att han inte skulle behöva känna sig orolig över rullatorn. Grubblar mycket kring det här men det måste ju lösa sig för Stickan på något sätt. Han kan ju inte ens gå utan en rollator så de kan ju inte gärna skicka i väg honom från sjukhuset utan en sådan. Det är förfärligt att ett välfärdssamhälle som Sverige har så många hemlösa personer.

Här sitter jag i mitt hus och har det oförskämt bra och undrar vad man sysslar med egentligen. Jag tror inte ens att det finns ett natthärbärge här i vårt samhälle. Hur får kommunens hemlösa hjälp? Det börjar ju bli väldigt kallt ute. Tänk, en gång i världen var Stickan en gullig liten pojke. Vad hände honom under resans gång som gjode att hans liv blev så här... Ja, det är mycket man kan fundera kring när man möter utslagna personer från samhällets botten.. När fick Stickan senast känna medmänsklig värme, när tog någon i hans hand och strök honom över håret och klappade honom. Det var kanske länge länge sedan...Men, idag hände det!

Det här var ett väldigt annorlunda inlägg från mig men jag kände ett oerhört starkt behov av att få skriva av mig lite grann. Det här hjärtat är till alla er som kikar förbi och lämnar rara och goa kommentarer till mig. De värmer i höstmörkret!

Önskar er alla en trevlig helg! Var rädda om varandra!

Posted by Picasa

25 kommentarer:

Gammelbålsta sa...

Hej!
Vilken tur att det finns människor som dig.. Inte alla skulle stanna till ens. Stackars gamle man. Man kan inte förstå att det finns så många bostadslösa stackare i det här landet. Det är för hemskt. Du ska känna dig stolt i dag. Ha en riktigt fin helg. Kram Aydan

Louise sa...

Oj vilket hjärtegott inlägg du har gjort.
Känner precis igen det där med tudelad känsla...efter att jag en gång hjälpte en kvinnlig skadad alkoholist. Man skulle kunna vara stolt för att man gjort något gott men kan inte slappna av för tankarna på det fortsatta livet för den hjälpbehövande snurrar vidare..
Fina bilder till ditt inlägg - passar just precis.

Ha en skön helg!

Ps. det finns något hos mig för dig...

Mitt hvite hus sa...

Et vakkert ,men samtidig et trist innlegg.. så godt at det finnes menensker som bryr seg når det er noen som virkelig behøver det..
du skriver så fint... mannen satte nok veldig pris på din hjelp i dag...og vi får be om at livet blir lettere for han...

en fin kveld til deg..
klem Kerstin

Lissboden sa...

Vilket känslomässigt och klokt inlägg!
Det märks verkligen att du är en varm person med stort hjärta.
Ta hand om dig!
Kram/Maria

Vit som snö sa...

Jag tycker att det var ett gripande inlägg! Och du gjorde precis som en medmänniska ska göra mot en annan oavsett färg, religion eller social ställning hos dem vi möter. Går vi oberörda från en sån händelse är vi nog illa ute. Nu tycker jag till o med ännu bättre om dej än förr, älskar att höra om medmänskliga handlingar, det ger hopp!!!
Du finns helt säkert för alltid i den mannens hjärta Anna-Lena!
Stor kram på dej! Cilla

Livet på Vestergård sa...

Du får verkligen känna att du har varit betydelsefull i dag!!
Det är så skönt med människor som bryr sig( säkert fanns det såna som bra gick förbi också) oberoende av vem som behöver hjälp!
Ja man vill nog gråta när man tänker på en del människors livsöden. Och jag tror att det skulle kunna hända vem som helst(hemlöshet o alkoholism)om man drabbas av många nederlag i livet.
Ha en riktigt bra helg!

Livet på Berget sa...

Vilket fint innlägg. Förstår verkligen att du är bekymmrad för Stickan. Sitter här med tårarna rullande ner för kinderna. Brukar ge de hemlösa pengar, alla köper nog inte sprit för de pengar de får. Endel säger att man inte ska ge pegar för att de bara köper sprit men det struntar jag i. Nått som är viktigt är ju att se dem och visa att de har ett människovärde kvar och det löser man ju inte bara genom att ge pengar. Finns många trasiga människor där ute som helt saknar någon som bryr sig. Det är så sorligt.
Kram
/Sara

Fia sa...

Vad intressant att ditt förra inlägg handlade om änglar och så är det precis det som du är! Stickan kom säkert in i ditt liv just nu för att påminna om oss vad som eg är viktigt(och då menar jag värme och inte öl).

Trottinglady - Cajsas Rum sa...

Jättebra av dig! Det är ju så många som inte gör ngt. Hörde en person som legat ute bredvid sin bil och som fått en stroke i över ett dygn, ingen hade stannat. Tror inte att det är sant!
Tur att det finns folk som bryr sig, i alla fall Du, brydde dig!
Carin

Drömmen om Villa Grönskog sa...

Hallojsan.
Vad glad jag blir när jag läser ditt inlägg.Ännu en människa som bryr sej om utslagna och utsatta människor.
Blir alldeles varm i hjärtat.
Det är hemskt,vad mycket elände det finns,men tänk ändå vad bra att du fick vara där och visa medmänsklighet och värme.
Kram Anette

Anonym sa...

Tittar bara in, och läser, har ingen egen blogg. Men Så fint, och rörande.Så nu sitter jag och gråter.Jag hoppas RullatorStickan får ett bra liv, och att någon ser honom, och smeker hans hår. Tanken på en liten pojke, varsmärtsam, och jag önskar honom allt gott nu!!! Och dig med ,-)
Eva!

Nyanser av vitt sa...

Vilken fin god gärning du gjort. Ja du vart tar Stickan mfl vägen nu när det är så kallt ute? Det är verkligen så hemskt att vi ska ha hemlösa människor överhuvudtaget oavsett bakgrund och historia
KRAM

Evas Passion sa...

Kara Anna-Lena!!!
Du har verkligen gjort en underbar sak idag!!!!!
Att behandla honom med en respekt som var manniska bor ha oavsett om de ar hemlosa eller motsatt....

Manga manniskor tar avstand fran dessa svaga i vart samhalle....

Du ar en underbar person!!!!

Hoppas det loste sig med rullatorn.

En stor kram till dig!!!
Kram Eva

Huset vid ån sa...

Vilket "starkt" inlägg....Blir verkligen berörd! Du har ett stort hjärta vännen....Önskar dig en skön helg! Kram Therese

corrina sa...

Vilken ängel du var för den mannen, snackka om medkänsla för andra. Hur många skulle inte gått förbi. En stor ros till dig. Kram

Marita sa...

Du var nog till så stor hjälp. Jag tror också Stickan fick funderingar över händelsen. Säkert känndes det bra för honom att veta att någon bryr sig och tar hand om, fast det nu var i en olycklig händelse.
Men så av andra sidan funderar man att finns det verkligen hemlösa i dessa tider då människan ska ha och har allt.
~marita~

S o F sa...

Fint Anna-Lena! Kram!

Så mycket tankar som sätts igång när man är med om något sånt...

Varma hälsningar!

Sjabbig men chic sa...

45 minuter?! Helt otroligt. Vilken tur att Stickan stötte på dig. Du ska verkligen känna dig stolt över dig själv. Men grubbla inte ihjäl dig nu. Jag vet hur det är jag fastnar så lätt i det själv.

Kramis Lisa

Viveka i Bläckhornet sa...

Här bor en människa med ett STORT och varmt hjärta:)
Det du gjorde är det inte många som skulle ta sig tid till. Det värmde nog gott i hans sorgsna själ.

Kram Viveka

corrina sa...

Undras vad det är som spökar för jag har hört att vissa inte ser inlägg hos mig i bland. Själv har jag haft problem att komma in till dem som har blogspot. KRam

promenader på landet sa...

Du är ju för gooo och tur att det finns såna godhjärtade människor som dig! Stakars honom man tror knappt att det finns hemlösa människor i Sverige i dag! Må så gott och tack för att du delade din fina lilla historia med oss! Stor kram från Maria

Änglarnas hus sa...

Jag förstår att tunga tankar fladrar i ditt huvud nu..Det är så lätt att glömma bort att vi i vårt "rika" land har medmänniskor som bor på gatan..utan vänner..utan släkt.... Vem skall möta Stickan när han kommer ut med mera.. :(
Han fick möta vänliga människor idag..och jag tror att det värmde i hans hjärta..den en gång lilla pojken..

Ha det gott vännen!!

Kraam Sanne!

Majas skafferi sa...

Hej! Tur att det finns sådana som du! Tyvärr finns det ju många människor i liknande situation som denne man. Jag jobbar själv i vården, och det är dessvärre inte alla som kan se att de här personerna är "vanliga" människor som varit barn! Precis som du säger...vad var det som gick snett i livet?
Man uppskattar det man har när man ser sånt här! Ha det bra!

Smultronlycka sa...

Hej!!
När jag läser det här blir jag glad!Tur att det finns såna som du som hhjälper en medmänniska :)
Så fint gjort av dig!!
Förstår att tankarna snurrade efterråt!Det är hemskt att vissa inte har tak över huvudet!
Det verkar var så lätt att hamna snett..
Man får sig en tankeställare och inser med ens hur bra man har det!!

Förresten nu till nåt annat..
Du undrade om Tummen är en chinchilla perser..
Nej han är en vanlig perser!
I stamtavlan står det blå-vit perser VAN.
Tittade runt efter en chinchilla perser innan vi köpte honom men sen dök Tummen upp och vi föll direkt ;)
Han hette Tummen när vi köpte honom :)
Ha en mysig söndag raring!
Kram kram!

Mom´s kitchen sa...

Det är ju lätt att tycka om de "vanliga" och "fina" och inte många vill stanna och hjälpa en alkis.. FAst de är människor och vill bli behandlar efter detta!!! Och oftast svarar de ju direkt på lite mänsklig omhändertagande. Inte lätt att tycka om dem heller, förstås. Men OM vi, del av samhället, skulle sätta större krav på politikerna skulle allt ändras någon gång! Det är ju bara pengar och politik avgör när/hur mycket/var de får hjälp... SYND!
Och du var så bra, ska du veta! Och det kommer du får något så bra när du inte ens förväntar!
kramar från en behandlingspedagog! =)